I cracked a smile and a silent shout

Dagarna går och varken jag eller Jossan har uppdaterat bloggen, Jossan har legat dödssjuk och jag har gjort annat, jag har iofs också varit sjuk, men jag har haft annat för mig med. Skitsamma.

Nu är jag hemma igen, var hos Jossan över natten och var sjuk med henne, det var mysigt. Men nu är jag hemma i alla fall, helt ensam. Känner mig sådär lagom övergiven. Känner mig en smula hjälplös och trött. Det känns som att det är något som är fel på mig. Varför blir det såhär? Jag vill inte vara ensam, jag vill inte. Det är så tomt. Det kommer bli en lång och hård natt, en väldigt kall och ensam natt.